Karneval och massor av färg!

Så här fantastiskt kan de se ut, färgsprakande, blommor, dans och mitt i alltihop en enormt svart man, som nästan inte syns. Så vackert och så läckert. Vi vet att det fanns ett inslag från Brasilien och Karnevalen i Rio och vi tror kanske att det kan vara denna, tropiskt, massor av blommor och färger. Så kul att se, nästa år är vi där igen!

Karneval 24 mars i Kapstaden!

Karneval i Kapstaden, en årlig tillställning! I år var temat, från Cape till Cairo! Start kl 20 på kvällen, paraden gick från St Georges Mall ut till Green Point. Massor av människor förstås, vi kom in strax efter 7 och möttes av gratis parkering i Parkeringshuset till fina fotbollsstadium i Capetown, tack så mycket, kära Cape!

Lite försenat kommer det sen, paradens första float, och den är förstås en sprakande Afrikakarta, tjusigt! Mycket glädje och färgsprakande kostymer, dans och fniss och bus! Vi äter pizza och spagetti på Mario, italiensk restaurant med bästa läget vid Green Point. Pratar med en språksamt par som äger en butik i Capetown, där dom säljer öl, vin och sprit. Mycket trevligt!
Sedermera grumlas glädjen lite av att en mycket fräck och företagsam person stjäl Stefans mobil ur hans ficka, hur nu detta kan gå till? Vi använder oss av "hitta min iPhone" appen och lokaliserar den fort till restaurangen där vi åt men tji fick vi, fem minuter senare var den på väg bort åt annat håll. Teknik är dock fantastiskt, då kunde Stefan använda sig av nästa funktion och radera alla data i iphonen dvs ingen info där kan iallafall vara till skada för oss eller till glädje för tjuven, fantastiskt!

På visit inne i Durban

Självklart måste vi också göra en tripp in till Durban. Här är vi nere vid strandpromenaden, the Golden Mile. Mycket stiligt, nygjord esplanad från 2010, året för forbollsVM, då man också byggde en fantastisk fotbollsstadium här.

Vi beundrar en man som har gjort sitt konstverk i sand. Det är krokodil, lejon, elefant och några hus, allt i sand. Men affärsidén är tuff, efter att verket är gjort måste man alltså sitta där hela dagen och vakta och hoppas på att turister som vi tycker att det är fint och betalar en slant. Sen måste man ju gå hem och sova på natten och då kanske hela verket demoleras eller nån annan sätter sig där och tar åt sig äran och tjänar en slant. Han var ganska så glad ändå, måste man säga.

Durban var fint, det var en stad där vi såg mycket få vita på vår rundtripp. Kanske bor de vita i förorten precis som Ulf och Geetha. Mycket kullar, påminner om San Fransisco. Mycket grönt och frodigt, mycket nybyggt men också mycket hus med inslag från det koloniala. Stort fint Universitet, stor fin järnvägsstation, vi såg the Playhouse i tudorstil, en teater. Vi såg en skymt av den indiska marknaden. När sockerrörsplantagerna bildades i mitten på 1800-talet så imprterade men under 50 år framåt ca 150 000 arbetare från Indien. När det blev dags för hemresa valde många att stanna kvar och det är märkbart också i det moderna Durban.
Eftersom vi har mycket kåkstäder och townships runt Kapstaden trodde vi kanske att så skulle vara fallet också i Durban, men icke! Vi såg lite schacks insprängda på några ställen och sen skulle det ligga en kåkstad vid motorvägen N2 och den åkte vi men såg inget av detta. Troligen är det så att Durban är mindre drabbat av dessa dåliga bostäder, säkert många skäl till detta. Bra är det iallafall att man bor bra i Durban!

Det var fantastiskt trevligt att se hur fint man kan ha det på östra sidan av Sydafrika, tusen tack Ulf och Geetha för att vi fick komma och för att ni tog hand om oss så fantastiskt fint!

Safari i bil...

Genom hela nationalparken går vägar av blandad karaktär och vi tog oss en eftermiddagstur och en morgontur. Det är grönt och frodigt, djuren mår gott. Vi ser en flock vildhundar, som springer framför oss på vägen och vill inte vika av utan springer före en lång stund. I gruppen ser vi ett riktigt litet kärlekspar, den lite större hanen viker inte från sin hona en sekund utan dom är som limmade mot varandra, ser väldigt kärt ut!

Noshörningarna är massiva, enorma muskulösa djur och dom kommer ganska nära. En liten bil är inte mycket till skydd om dom skulle vara på dåligt humör. Men det är dom inte utan går efter litet stirrande snällt över vägen och försvinner in i buskarna.
Zebrorna låter sig inte störas, betar lugnt och fint längs vägkanten. Vi ser också massor av bufflar men på lite avstånd. Några vårtsvin, hjortar, en enorm spindel, en sköldpadda och massor av elefantbajs men inga elefanter, men fint var det!

Vi äter sen lunch i lilla staden St Lucia, som ligger i Greater St Lucia Wetlands. Där har vi utsikt över vattnet med flodhästar och krokodiler i blickfånget, helt fantastiskt!

Vi hälsar på hos Ulf och Geetha i Durban

Durban på Sydafrikas östra kust, en helt annan värld. Det är tropisk värme och tropisk natur och ett varmt Indiska Oceanen, underbart att bada i, stora vågor och starka strömmar och en massa hajar i vattnet.
Ulf och Geetha har i 4 år bott i Uhmlanga, en förort till Durban, ca 20 km norr om staden. Jättefint, några minuters promenad från havet där man kan promenera hur långt som helst. På bilderna är vi dock inte i Uhmlanga utan i Hluhluwe Imfolozi National Park. Enda sättet att komma ihåg vad den heter är att fota skylten vid ingången, inte lätt att uttala. Detta är Zululand och därmed zuluspråk, man vrickar tungan!
Hit kommer vi till fina Hilltop Lodge, som ligger ca 25 mil norr om Durban. Hilltop ligger med fantastisk svepande utsikt 450 meter över havet och här kan ibland elefanterna komma ända fram till husen, men så skedde förstås inte när vi var där men man kan inte få allt. Vi hade fantastiskt trevligt och övernattade i jättefin stuga och åt en jättegod middag med utsikt över nejden inkluderad.
Resan dit var också fantastisk, 25 mil genom en fantastisk grönska och en oändlig massa sockerrörsodlingar i en så vacker, kullig och kuperad terräng. Fina vägar, mycket fina sockerrörsplantagehus men också generellt sett verkade folk bo ganska bra och ha det ganska så gott.

Damklubben Svalorna!

Den 8 mars, just på Internationella Kvinnodagen, hade damklubben Svalorna sitt månadsmöte hemma hos oss på Bergabo. Lisa och jag ansvarade tillsammans för att bulla upp inför mötet. Det skall vara förmiddagsfika alltså bjöd vi på nybakat bröd med goda ostar, mycket välsmakande skinka och sen en kladdkaka med grädde för den som gillar sött och det var det minsann många som gjorde.
13 damer hade anmält sin ankomst, sen kom en till som lite extra bonus, så då fick vi bulla upp lite till. Vi misstänkte att det kanske inte var helt lätt att hitta upp på kullarna i Schapenberg, så jag skickade ut en i mitt tycke, rätt så noggrann vägbeskrivning. Den visade sig vara bra för alla utom de tre äldsta damerna, varav åtminstone två har nått en mogen ålder av minst 80! Efter tre telefonsamtal, två extravisiter ut på stora vägen N2, så kom dom slutligen fram en timme för sent och glada var vi!
Vi hade mycket trevligt, utsikten beundrades i vederbörlig ordning (och den är verkligen fin), vi skrev alla våra namn i Svalornaboken där det sedan sätts in lite foton från varje tillfälle så vi skall komma ihåg hur trevligt vi hade. Lisa, är i gruppen lite dataexpert, alltså fick hon hjälpa till med lite kamerainställningar. Och så pratades det svenska förstås, vilket är så viktigt då många faktiskt inte är Svalor utan har bott här i många år som tex Birgitta, den inte så stora damen men med stora solglasögon, som sitter bredvid Eva på bilden.
Eva och Birgitta är två av de tre damerna som viftade runt på N2. Den som saknas på bilden är ju faktiskt chaffören, Liselotte. Men Liselotte, som var vid gott mod trots en lite plågsam resa, åt en stor tallrik med diverse smått och gott och konstaterade glatt: oj, så bra, det blir ju som en lunch!

Strax efter 12 dags för avresa, träffen varar alltid 2 timmar, denna dag dock förlängd pga sena damer x 3. Lisa och jag vinkade hejdå vid porten och Lisa gav lite goda råd till Liselotte då vi var lite oroliga för hur det skulle gå att ta sig hem: sväng nu vänster och nere vid "gaten" där ni ska ut, sväng hö! Visst, sa Liselott, svängde direkt höger och drog iväg uppför backen!
Vi hoppas dessa små damer kom hem i sinom tid, inget annat har vi hört!

Kvar efter kalaset låg en stor bunt Svensk Damtidning, sista numret från oktober 2011. Vandringsobjekt för rojalistiska damer, dessa kommer att återlämnas vid nästa möte men nu har jag fått mig en ordentlig dos, kungen och Sylvia, kronprinsessans graviditet och hur Daniel mår, prinsens kärlekssaga med söta Sofia och massor av annat smått och gott. Månne Lisa vill läsa lite kanske?

Glada skratt från CARES, Hout Bay, slut på rapport!

Här kommer det fina skrattbilden som slutvinjett på studiebesöket. Jätteintressant, vi avslutar med fika i kyrkan, som naturligtvis är det finaste huset vi sett på hela besöket, ack ja!
Sofia och Jurgen Smit avslutar. Jurgen är huvudansvarig för Favor SA, som tillhandahåller de underlag, verktyg och kunskapsbaser man arbetar med i CARES.
Jurgen poängterar att det viktigaste är barnen! Det viktigaste är att bryta trenden, ofta är både mamma och pappa, far- och morföräldrar orkså missbrukare. Man måste visa att det finns en annan väg att gå.

Vill också berätta att voluntärer från EF, som står för Education First, alltså språkskolan, kommer en gång i månaden och utför arbete för projektet. Sist målade 30 voluntärer en minst 30 meter lång vägg vit och vacker. Skillnaden mot den tidigare cementgrå var enorm. Nästa gång planeras utvidgning av grönsaksträdgården. 30 människors insats under en dag gör skillnad, tack EF, stiligt!
Vi tackar för en fantastisk dag, Kerstin gör sig till talesman för oss alla.

Boende och dagis

Trevåningshusen från framsidan, ser på avstånd inte så tokiga ut men nära är de slitna. Enligt Tessa kostar det ca 250-400 rand per månad att bo där (1 rand ungefär 1 sv kr). En pensionär får ca 1000 rand i månaden men det stora flertalet här är arbetslösa.
Tessan berättar också att när fisklukten ligger tung över Houts Bay då är det fantastiskt för det innebär att det finns arbete. Ingen fisklukt, inget arbete för männen!

Vi besökte dagiset, som är kopplat till projektet. 48 barn är inskrivna här. Många mödrar säger att dom inte delta då ingen tar hand om barnen och detta hinder finns alltså inte. Jättefina små barn sitter och äter sin lunch lugnt och fint på sina färggranna plaststolar. En fin sång får vi också höra.

Den lilla babysen klappas om av en av projektdeltagarna. Hon har tidigare berättat att hon är 26 år gammal, har tre barn som hon inte själv kan ta hand om nu men att hon ingår i projektet och är drogfri just nu.

Boende och toabesök

Tessa, På bilden, är en av de 8 som arbetar med projektet. Hon hälsade oss också välkomna i kommunalhuset, fungerar som ungdomsledare och arbetar mycket med stödsamtal och stöd av alla möjliga och omöjliga slag, allt!
Det finns tre små rum på Hout Bays Health Clinic som är upplåtna för CARES verksamhet. Dom används förstås mycket för samtal men man arbetar också med att förebygga HIV/AIDS och kontrollerar frekvensen av densamma.
En av deltagarna som har anlagt en fin köksträdgård med sallad, kål och fina grönsaker vid Hälsokliniken. Hon kunde bidra med det och så gjorde hon det. Man bidrar med det man kan helt enkelt men det är viktigt att bidra! Det poängteras vid ett flertal tillfällen.

Vi går förbi en av toaletterna mitt ibland shacksen. Den är inte så privat och i en väl avvägd brun nyans men den finns iallafall, vilket är bra!

7800 personer bor i Hangberg. Inte alla bor i schacks, en del bor i trevåningshus. 92 % är arbetslösa. Av de 7800 beräknas 2000 vara missbrukare, en osannolikt hög siffra, men tyvärr är den sann.
Enligt Sofia är fram till nu 148 klienter med i projektet och 82 % är drogfritt, vilket innebär totalt 2360 drogfritt dagar!

Rundvandring i Hangberg

Sedan ger vi oss ut på rundvandring i området. Sofia berätta först engagerat om själva programmet för projektdeltagarna. Först 4 månader "recovery" med avgiftning och avhållsamhet från droger. Drogtester görs 2 gånger i veckan, före och efter helgen. Om det skulle vara positivt, då blir det uppföljning och diskussion om vad det kan vara som gått snett. Vad har vi missat i förarbetet, vad kan vi göra för att återställa ordningen?
Efter recovery kommer arbetet med återställning till ett normalt liv. Alla behöver inse att dom nu är ansvariga för sitt eget liv. För detta behövs kunskap i hur man lever ett helt vanligt liv. Många saknar massor av kunskaper, enkla saker som hur och när man säger tack, hur man uppför sig vid ett middagsbord och hur man beter sig för att göra enkla saker. Utbildning sker genom workshops av varierande slag. Det program man använder sig av och den partner man har är Favor SA, dvs Faeces and Voices of Recovery och dess Sydafrikanska gren.
Sedan gör vi en rundtur i själva området. Hangberg ligger vackert på sluttningen ovanför hamnen i Hout Bay. Många hus är "schacks" byggda av plåt, träbitar, papp, allt du kan hitta. Auriol är nu en av våra guider och hon berättar initierat o det samhälle hon bor och lever i. Auriol har varit drogfri i 37 veckor och är fantastiskt glad för det.
När vi kommit upp på höjden på bilden får vi höra om upplopp och oroligheter år 2010 och Kapstadens försök att ta tillbaka en del av området däruppe. Skälet skulle vara en brandgata som låg mitt i området, vilken vi förevisades, en meter bred och en meter djup torrlagd stenbelagd gata. Ett annat skäl kan vara att kåkstaden ligger på ett attraktivt område, högt och med fin utsikt över hamnen i Hout Bay.
Enligt uppgift demolerades 23 hus av polisen med upplopp som följd. Ett stort antal människor skadades bl.a. förlorade Auriol synen på ett öga. Detta är nu uppe i rätten och under tiden är bostäderna uppbyggda igen. En sorglig historia oavsett bakgrund, människor skadas troligen helt i onödan.

Samling studiebesök i Hangberg, Hout Bay och C.A.R.E.S.

14 mars, dags för det planerade studiebesöket hos Sofia Osborn och projektet CARES i Hout Bay. Sofia, som du ser i mitten, och medlemmar i projektet tar emot oss utanför kommunalhuset i Hout Bay. Många är intresserade, säkert är vi 25 personer, både från SWEA, Svalorna, Svenska vänskapsföreningen i Sydafrika och intresserade anhöriga, som har dykt upp.
Ett stort, antal deltagare i projektet har också kommit, tillsammans är vi 40-50 personer som bänkar oss i en stor ring inne på estraden i kommunalhuset och hälsas innerligt gott välkomna av både Sofia och av Tessa, som arbetar i projektet som ungdomsledare.

Kort introduktion här av CARES, som betyder Community Awareness Rehabilitation Education Support Services. CARES är ett kostnadsfritt center som inte bara fungerar som stöd- och utbildningsverksamhet utan också erbjuder expertis inom drogprevention och drogrehabilitering. Allt är fritt, och det fungerar som en alltiett ställe där man får samtalsstöd, utbildning, vid behov slussas man vidare till andra instanser, man skapar en medvetenhet om vars och ens behov och allt sker i en poliklinisk verksamhet.

Rose, som kallar sig yoga-laughter terapeut, berättar att många vet inte ens hur man skrattar. Kanske har man glömt det under en hård uppväxt, drogmissbruk finns ofta i generationer, kanske har man saknat nära relationer, kanske har det funnits mycket lite att glädja sig åt. Därför har man startat skrattklasser, man får helt enkelt lära sig att skratta.
Vi fick alla lära oss: "ho-ho-ho, ha-ha-ha, very good, yeah" och sen ett stort skratt! Sedan gick vi laget runt, ja, alla 50! Var och en fick berätta vad dom hette och var dom kom ifrån och sedan skratta jättestort. Och detta är precis vad dom fyra på stolarna gör och jag kan berätta att det är smittsamt! Hoppsan, fel bild, inte så smittsamt, ni får tänka, mera skratt i bilden!!!


Glädje mitt i all sorg för sedan berättade två av deltagarna i projektet,,Eugene och Auriol, kort om historien bakom just deras missbruk. Självklart är det fyllt av vånda att i en stor grupp, stå upp och berätta om kaos, förlorade barn, våld i hemmet och om droger och missbruk, som tar över ens liv. Dom gjorde det med bravur!

Stefan vinnare på King David!

På tisdagar spelar vi ofta golf på King David, en klubb, som ligger precis utanför Kapstaden. Här träffas vi, ca 40 svenskar varje gång, har trevligt, njuter av den fina grönskan och sist men inte minst, mäter våra golfmuskler och tävlar mot varandra. På bilden ser ni gänget när vi samlas i dag, tisdag, varmt och skönt, säkert 30 grader och laddar upp inför starten. Mannen till höger är golfklubbens "speaker". Hans uppgift är att se till att vi kommer iväg och startar när vi ska. Alltid hälsar han oss också välkomna i högtalaren, pratar lite om vädret och vinden för att sedan ropa upp oss i tur och ordning när vi skall starta och slå ut.
Ute på banan finns det sedan en "marshall", vars uppgift är att se till att spelet flyter som det ska. Det kan någon gång vara lätt att prata lite för mycket och ha lite för trevligt och han håller stenhård koll på att ingen grupp sackar efter - då blir vi åthutade.

Denna vackra tisdag spelar vi 18 hål, som alltid, och bäst på banan denna dag är Stefan!!!
Grattis och fantastiskt bra jobbat, darling! Priset är som alltid, en flaska vin! Den stolte tvåan, Rolf, står bredvid, en reslig kille, som ni ser. Stefan är ju inte precis liten, eller hur?
Rolf är göteborgare och är en mycket viktig person. Han är tävlingsledningen för tisdagsgolfen och han tillhör också tävlingsledningen, tillsamman med vännen Hasse, för Fredagsgolfen, som vi spelar på fredagar på hemmaklubben Strand. Dessa båda gör ett fantastiskt jobb genom att organisera våra tävlingar och vara navet i vår golfverksamhet. Sätta ihop grupper inför varje tävling, avboka, omboka, leta sponsorer, allt gör dom. Fantastiska insatser görs som har en jättestor betydelse för vårt sociala nätverk här nere. Vi får vänner och spelkompisar bara genom att anmäla oss när vi kommer ner. Vi får spela med olika människor och framför allt träffa olika människor och knyta kontakter på ett okomplicerat sätt. Härligt, tycker vi alla!

Dop en helt vanlig morgon på stranden

En helt vanlig morgon nere på Strand tar Stefan och jag en morgonpromenad. Där möts vi av vacker sång och dans och vi ser vitklädda människor föras ut i vattnet helt enkelt för att döpas.
Det är inte helt okomplicerat, några verkar väldigt rädda, kanske är det så att dom inte kan simma och vågorna är rätt så kraftiga. Två stadiga personer ser dock till att den tredje blir döpt genom handfast neddoppning flera gånger i vågorna. Sedan får man vackla upp och nästa står på tur. Allt detta under skön sång och supporterande dans i den vackra morgonen!

Dalla Cia

Sista stoppet på vår vinprovardag, Dalla Cia, precis utanför Stellenbosch. Italienska vinmakare, som både gör vin och grappa. Far och son, båda heter Giorgio sitter tryggt här på sin fina italienska restaurang och tar sig en tår grappa.
Vi äter pasta och provar vin samtidigt och sedan lite grappa. Vintillverkning lärde vi oss inte så mycket om här men väl om grappatillverkning. Det går åt 500 kg vindruvsskal och 500 liter vatten för att tillverka 300 liter grappa. Vindruvsskal och vatten körs i den mycket avancerade apparaten på bilden, därefter sker filtrering och lagring. Gillar man grappa så kan man lätt konstatera att denna grappa omfattas av mycket teknik och glänsande apparater men också mycket kärlek. Familjen Giorgiou är också ett familjeföretag, även systern arbetar i restaurangen, Viva la Italia! Tack Jan-Åke för en mycket intressant vinprovardag! Fortsätt att se till att Systembolaget får fina sydafrikanska viner på hyllan, så är vi tacksamma!

Jakobsdals vingård med Cornelis!

Men här på Jakobsdals vingård har tiden stått stilla, allt görs enligt gamla metoder och inget har ändrats på vinprocessen de sista 42 åren. På bilden ser ni stolt vinmakaren Cornelis Dumas, som visar upp sitt fantastiskt goda Pinotage. Vi fick äran att smaka på detta goda vin trots att Cornelis aldrig har visningar eller provsmakning på sin gård, så det var ett unikt tillfälle. Vinet finns på Systembolaget och enligt Jan-Åke kostar det 99 kr. Så gott det var, åk dit och köp Jakobsdals Pinotage, jag tror det var årgång 2008 vi smakade.
Man gör mest Pinotage och lite Cabernet Sauvignonviner här. Jäsningen sker i öppna tanker och här ser ni vännerna Thomas och Lisa framför dessa. Tack vare finurliga och väl fungerande ventilationsluckor på kortsidorna av huset så försvinner alla farliga ångor ut i friska luften. Jäsning sker på naturligt vis genom att det bildas jästceller på de öppna tankarna. Ingen bevattning sker ute på fälten utan naturen skapar förutsättningarna för vinet.
Vi blev också inbjudna i Cornelis bostad för att se konstverk av hans mycket berömda syster, Marlene Dumas, som lär vara den högst betalda kvinnliga konstnären i världen. Fantastiskt konstaterade vi och förstod också lite av damens storhet när vi bläddrat lite i några konstböcker som ägnades åt hennes verk.
Helt i stil med att man odlar enligt gamla metoder och vårdar det gamla så var boningshuset enkelt men blommorna prunkar som ni ser, magnifika hibiscusbuskar pryder gången mot huset, mycket vackert!

Vinprovardag, start på Stellenzicht

I dag har Stefan och jag varit på riktig vinprovardag arrangerad av en svensk vinagent, som heter Jan-Åke. Jan-Åke har lång erfarenhet inom vinbranschen och denna dag fick vi träffa några av hans kunder.
Allra först besökte vi vinmakaren Guy Webber på Stellenzicht, en vingård med helt modern tillverkning och som har gott rykte som ett av dom bästa vinfarmerna här nere. Den ligger i the "Golden Triangle", som ligger på sluttningarna mellan Stellenbosch Mountain och Helderberg Mountain. Här gör man goda pinotage och shirazviner och odlar till större delen blåa druvor.
Guy går mycket på känsla när han tillverkar sitt vin. Alla druvor plockas manuellt och han berättar att vinsten på varje flaska inte är mer än i snitt 2 rand dvs ungefär 2 kronor. Därför odlar man också annat på gården tex apelsiner för att ha en buffert. Det är tufft att vara vintillverkare i dag även om arbetskraften fortfarande är billig.
Jan-Åke sa också att det i hans värld är viktigt att allt arbete med vinet som tex buteljering etc görs i Sydafrika, här behövs allt arbete man kan få. Det är verkligen otroligt sant, arbetslösheten är hög.

Hej då bild utanför Bergabo!

Den 6 mars, På väg till flygplatsen och i flygande fläng togs denna gruppbild utanför vårt hus av Sofie. Sedan i karavan till flygplatsen och hej då för denna gång! Välkomna åter hela gänget!

Så här var det mera sällan!

En sån fridfull bild, hur ofta var det så här lugnt under våra 12 härliga dagar? Jo, faktiskt, i princip varje gång liten Viola sov middag, det gällde att passa på! Då blev det lässtund.
Nu är det slut på semester för Viola, Viggo, Vilda, Sofie, Lisa och Ola. Nu är ni hemma i kalla Stockholm, helt säkert har ni det bra där också. Vi saknar er, det är väldigt prydligt och så klart också väldigt tråkigt och tomt här utan er alla!
Nu ser vi fram mot att träffas till våren igen och i dag är det så där 46 dagar kvar innan vi landar i Göteborg igen. Tack än en gång för fin present, middag på Waterkloof, om två timmar sitter vi där med "sunsetdrinks"! Tack igen för härliga, underbara dagar!

Lite mera reptilshow!

Liten sköldpadda, som är 11 år gammal och stor grön afrikansk groda som kan blåsa upp sig ordentligt. Gissa , vem som fick pussa den, jo kära dotter Lisa! Modig tjej det också!
Sist men inte minst, morfar Stefan fick hålla den stora boaormen, en sann muskulös skapelse. Modigt även detta!

Giraffe Park med reptilshow!

Sedan skulle vi åka till Giraffe Park för att se på Afrikas djur. Vi konstaterade raskt att det fanns inte så många Afrikas djur att se, bara en st giraff, en struts, tre zebror, lite sköldpaddor, en kuduantilop och lite annat smått och gott men den stora behållningen var reptilshowen.
På bild här ser ni mannen som trollband oss alla med att visa oss bl.a. en stor boaorm. Vilda och Viggo får också hålla en orm, rätt så stor den också, vilka modiga barn!

Starlight Classic med picknick före....

Starlight Classic, som ni ser en underbar kväll med tusentals ljus tända i samstämmighet och till detta underbart skön musik. Välkände Rickard Cock dirigerade Kapstadens filharmoniska orkester och ett antal fantastiska sångare uppträdde ( som var helt okända för oss men säkert inte för andra).
Massor av människor i vingården Vergelegens 1700-talsträdgård samlades och det blev trångt, trångt, trångt. Vi hade ordnat biljetter till hela stora familjen och våra goda vänner Babs och Sven-Åke med dotter och två barnbarn, Linnea och Josefine, var också där.
Picknick inmundigades i god fart med tanke på att lite anpassning fick göras till Lill-Violas raska framfart bland pastasallader och annat smått och gott. Ett litet steg hit och litet steg dit och en liten nypa här och ett litet handtag där, att se en liten energifylld 1 1/2 åring ta sig runt här var en upplevelse.
Mamma Lisa tog raskt beslutet att Sofie och liten Viola behöver lugn och ro i hemmets lugna vrå. Efter viss eftertanke följde liten Viggo också med hem och lugnet la sig över det lilla sällskapet mitt ibland den jättestora publiken.

Krokodilfarmsbesök

Krokodilfarm med mer än 1000 krokodiler, ganska häftigt att se och dessutom fick man hålla en liten rackare och det gjorde vi allihopa utom Viola. Bevisen ser ni med Vilda och Ola. Vilda har dessutom lilla Messy på axeln. Messy har fått följa med från Vildas skola i Sverige och i uppdrag hade Vilda att se till att Messy fick vara med på kort och sedan skriva en liten berättelse om sina och Messys upplevelser och det gjorde hon, blev verkligen bra. Både struts, zebra och annat är med i berättelsen, jättefina bilder dessutom. Mamma Lisa och morfar fick hjälpa till lite också med att printrar ut bilder etc.
Precis när vi skulle åka hem så blev det matdags för krokodilerna. Mat blir det bara om det är mer än 25 grader varmt 2 dagar i sträck annars fungerar inte deras reptilmagar som dom ska. Maten består av fisk, kött, kycklingar med fjädrar på och ser inte så aptitligt ut men dom äter med god aptit, först till kvarn får mest.
Mannen som distribuerar maten kör ut med sin skottkärra och lassar ut maten. Han hade bara små plasttofflor på fötterna så vi blev lite oroliga för hans tåbestånd. Guiden försäkrade dock att han hade alla tårna kvar och att dom är mycket erfarna. Dessutom berättade han att det aldrig hänt någon olycka där så det låter bra.
Mycket trevlig och snäll guide, vi åt också mycket goda scones med sylt och grädde och också fantastiska chokladmilkshakes på deras lilla fik. Väldigt barnvänligt.
Denna gång var det tur att vi var i princip dom enda gästerna på fiket för lite små olyckor hände här med lite gråt och tandagnisslan som följd och våra älskade små barnbarn har starka lungor. Ett st god chokladmilkshake råkade åka i golvet med efterföljande flytt av bord och stolar för städning stor därefter. Då är det så bra att det finns lite luft runtomkring.
Jag kan också berätta att denna tripp turades vi om att åka i Viola-bilen. Viola är inte så förtjust i att åka bil, så därför går det åt många visor på vägen. Det är Lilla snigel akta dig (favorit), Lille katt, Imse vimse, I ett hus vid skogens slut och En kulen natt, natt, natt min båt jag körde etc.....45 minuter dit och 45 minuter hem och så lite bilkö på hemvägen. Tufft att vara småbarnsförälder ibland.
Varför har man då en krokodilfarm - jo, man föder upp krokodilerna för att använda skinnet till väskor, skärp och annat. Mycket dyrt med krokodilväska, kostar minst några tusenlappar och kan kosta många tusenlappar också, så där 32.