Grattis Ola och Peter!

Hej kära födelsedagsgrisar, vi vill alla gratulera er på födelsedagen, Ola i dag, 1 december och vi vill inte ens andas om din ålder, helt klart din bästa ålder! Peter vill vi gratta till 28-årsdagen den 2 december, jättestort grattis och tom fyller du år på en fredag, veckans bästa dag! jätte, jättegrattis till er båda och stora födelsedagskramar till er båda från oss alla i festkommitte'n här borta i Afrika, från mamma o pappa/svärmor och svärfar och våra glada medfirare Tommy, Tina och Annika Vi njuter ett glas chenin BLANC till er ära och har också inköpt den fina blombuketten likaledes till er ära och som bidrag i födelsedagsyran! Njut varje minut!

"Summer braai" på Schapenberg

Lördagkväll, förväntan ligger i luften, vi har blivit inbjudna till braai i Schapenberg. Allt skall man ha med sig, svenska som vi är tänker vi bara på mat, dryck...de andra körde hela rubbet, kylväska, bord, stolar, fördrink, vin, öl, samt mat. Men vi fick som sista sak med oss Ingers nyinköpta picnic filt. Tur det för den var till stor glädje åt alla. Speciellt den lilla dam som försökte använda den som entrématta då hon kom, undesidan är glatt och den låg i en sluttning, så hon gled mycket galant in på braai partyt. Sammantaget kan sägas att vi hade det mycket trevligt med våra tyska grannar, vi blev bjuda på mycket goda viner och som tur var tackade vi för oss i tid, dvs vi kunde gå hem själva. Jag, Annika, fick dessutom praktisera den typiska Syd Afrikanska sättet att ta god dag och adjö, nämligen med munpuss.

Marknad i Somerset West

Snabb frukost och sedan iväg på marknad i Somerset West, en färgglad upplevelse.Där fanns allt, skålar, halsband, tvålar, tvättfat, blommor, jordgubbar, bortadoptering av hundvalpar mm. Vi fick köpt en del, vad kan vi inte berätta här, för det mesta är ju gåvor till er, hihihi Rotary hade även sett till att vi fick en anständig fika.

På visit i Franschhoek

Några mil från Stellenbosch ligger den lilla franskinspirerade staden Franschhoek, `det franska hörnet´. Det blev vårt nästa mål. Där strosade vi runt och shoppade lite småsaker, vi funderade på att köpa med oss en vacker mansstaty (se bilden), men vi kom fram till att det skulle bli svårt att få ner en så lång man i väskan. Vi drack en god kopp kaffe på ett franskt café innan bilen vände hem. Skrivet av Tina

Ett tufft liv!

Livet i en kåkstad är tufft! Denna dam har ett mycket prydligt hem men helt säkert är det mycket kallt när vintern och regnet kommer. Ofta är golvet av stampad jord. Vid ett tidigare besök berättades det att om man får lite bättre ekonomi så är det många, som istället för ett bättre hus, prioriterar TV, mobiltelefon, en bra högtalaranläggning eller en bil. Klimatet i Syd-afrika är under stora delar av året varmt och skönt, kanske lätt att prioritera annorlunda. Vi lärde oss också under besöket att antalet personer med Hiv/Aids har minskat, att arbetslösheten är hög, ca 35 % och att det finns en hel del missbruk.

"The oldern days"

"The oldern days" pratade Madiba mycket om, det var tiden före apartheids upphörande. Bilden visar en flicka som säljer grillade fårhuvuden. Förr fick de färgade ej köpa kött utan endast delar som fårhuvuden, hönsklor och delar som egentligen inte betraktades tjänligt som föda. Vanans makt är stor och man äter det fortfarande. Vi såg också en liten pojke, som gnagde på en hönsklo. Fredag- lördag-söndag var "chicken-days", då åt man kyckling för då fick man fint besök av damer (förr bodde männen ensamma, familjen var kvar "där hemma"). Vi gjorde vårt besök en fredag och överallt förbereddes, plockades det kycklingar. Kanske också det en kvarleva från "the oldern days" Man fick besöka Stellenbusch bara vissa tider tex några timmar mellan 17-20, för övrigt fick man hålla sig i sin kåkstad (om man inte hade arbete på en vingård eller bondgård, då fick man förstås ta sig till sitt arbete). Man fick inte gå in i affären genom dörren och handla utan genom ett bakfönster. En oändlig massa regler hittades det på under "the oldern days", behandlingen av människor är inget vi på något sätt kan vara stolta över.

Childrens Rights

Vi besökte förskolan och här sitter denna fina plansch, gjord av barnen själva. Må vi alltid komma ihåg detta, med kunskap om sina rättigheter kommer självkänsla och viljan av att bemötas och bemöta med respekt, så viktigt. Här på förskolan träffade vi också Madibas bror, som är utvecklingsstörd och har Downs syndrom. Han kommer till förskolan och hjälper till lite. Vi insåg att det var den första person vi sett i Syd-afrika hittils med just Downs syndrom. Han bodde hemma hos Madba och såg ut att må väl. Madiba berättade att det fanns tre bidrag men kunde få av staten. Det var barnbidrag upp till 15 år, handikappbidrag och pension, samtliga mycket begränsade.

Många, glada barn!

Vi mötte många, glada, nyfikna barn, som alla också såg välnärda ut. Nästan alla ville bli fotograferade och gärna titta på bilden eller ännu hellre en liten film, där dom själva har huvudrollen. Enligt Madiba går 85 % av barnen i skolan. Det finns skolor i området och också 2 "high-school". Det kostar dock pengar, 350 rand/år och man måste ha skoluniform, vilket Madiba tycker är bra, alla blir lika. Utbildning = nyckeln till framgång, säger han.

Madiba, en fantastisk bekantskap!

Madiba är ledare, kanske kan vi kalla honom borgmästare, för Khayamandi. Madiba är en fantastisk person, varje dag i veckan gör han guidade turer med turister i Khaymandi och han gör det på ett fantastiskt sätt. Han är glad, skämtsam, trevlig, utstrålar mycket värme och har ett gott ord till alla. Han är affärsman, har startat ett antal företag, som sedan tas över och drivs av andra. Han är direktör för "Madiba Township Tours" och vi betalar 120 rand (120 sv kronor)per person, som sedan går till projekt, utbildning och övriga behov i Khayamandi. Madiba tar oss runt, skämtar och pratar med alla och uppmuntrar oss att fotografera. Helt säkert vill han att vår omvärld skall se vilken standard som många lever med. Han hutar åt två flickor i fin skoluniform, 16-17 år gamla, som fnissar och inte vill bli fotograferade och säger: "det är turister, som kommer hit varje dag som betalar er utbildning"! Madiba tillhör också samma stam som Nelson Mandela (som också kallas Madiba). Själva namnet Madiba är ett hedersnamn för en aktad, vis och betrodd person. Som ni ser, står vi framför ett ganska fint hus, det finns fina hus också i Khayamandi. Madiba själv har ett fint hus, men har också ett antal volontärer från olika länder boende hos sig. Dessa hjälper till främst i skolorna och i förskolorna i området.

Kåkstaden Khayamandi

Syd-afrika är kontrasternas land och livet är inte rättvist! Kanske tar det 100 år innan skillnaden mellan färgade och vita människor i Sydafrika är borta, kanske försvinner det aldrig helt. Förändring tar tid! Jag tar med mig Annika och Tina till kåkstaden Khayamandi, som ironiskt nog betyder "sweet home" på xhosa. Här bor färgade människor, många tillhör xhosa-stammen. 40 000 personer bor här på sluttningen i utkanten av vinstaden Stellenbusch. Husen är små och hopsnickrade av allt som man kan hitta, bräder, plåt, plast mm och ser på sina ställen ganska så otäta ut. Inget rinnande vatten i skjulen, toaletter delas av 40-50 familjer, tvätten sköter man på gatan eller på gemensamma tvättutrymmen. Men, Tina, Annika och jag kunde trots allt konstatera att kvinnor såväl som män satt och skrubbade sina kläder. Jämställdhetsögonen har vi med oss i alla lägen, helt klart!

Geparden, vill många rädda!

Inverdoorn har ett omfattande rehabiliteringsprogram för denna snabba katt, utrotningshotad som få. En sak lärde vi oss, bli man jagad av denna katt så skall man inte vända sig om och springa utan istället göra sig "större" än kissen, skramla lite med nycklar, föra oväsen etc. Säkert helt onödig kunskap, får man tro?

Syn på Safari!

Vad fick vi då se på vår safari? Jo, t ex giraffer, som gick runt och betade och mådde bra. Vi såg 2 nöjda flodhästar i badet, antiloper, springbockar, stora välmående lejon, strutsar, zebror mm.
Fantastiskt vackert landskap och fantastiska färger. Och vi såg en "american fisk eagle" glida runt i cirklar på jakt efter ett skrovmål, häftigt!

OBS, vantar på safari?!

Tro det eller ej, vi ska ut på safari och det är så kallt så Tina plockar fram vantarna innan vi ska iväg! Vi är högt uppe, inlandsklimat, stäpp- och busklandskap, kalla nätter! Sen fick vi höra att framåt januari-februari kan det bli 45 grader varmt häruppe, otroligt!

Safari Inverdoorn safaripark, 22 mil bort!

Klart man måste åka på safari, när man är i Sydafrika även om Krygerparken ligger lite för långt borta. Det blir Inverdoorn Safaripark, 22 mil åt nordost och 2 1/2 -3 timmars bilkörning härifrån. Så här ser det ut när vi kommer fram, 2 ordentliga jeepar står redo för dagens skörd av nyfikna safarisugna turister. Tina, Annika och Inger skall ut på detta äventyr!

Sommar och jordgubbar!

Så goda jordgubbar, söta, saftiga och stora. Nu har vi ätit jordgubbar varje dag och antingen kommer dom från Somerbusch fina odlingar eller från detta härliga självplockställe, som verkligen drar blickarna till sig med alla färgglada djur och gubbar gjorda i plåt och målade i all världens färger!

Vinprovning och välkomstlunch, Somerbusch vingård

Förutom att bada varje dag måste man ju prova vin. Dag 1 blev det alltså också introduktion i sydafrikansk vinprovning på Somerbusch fantastiskt trevliga vingård. Här går det till så att man kan äta lunch och prova vin samtidigt, vilket vi tyckte var mycket praktiskt. Man får välja ut 6 viner man vill prova av Somerbusch sortiment och för detta nöje så betalar man den facila summan av bara 20 rand dvs så där 17 kr/person. Här inköptes 6 flaskor Cabernet Sauvignon 2008 och så en flaska Kylix 2004, en blend av cabernet, shiraz och merlot och ställets flaggskepp. Om ni undrar vad vi åt till lunch så var det en mycket god sallad upplagd på ett sorts vågigt, skålliknande och välsmakande bröd. Två stora dalmatinerhunder är ytterligare ett hemtrevligt inslag i miljön. Sallad är inte riktigt deras favoritmat men äter man kött så brukar tydligen intresset öka och dom blir oj, så mycket kärvänligare!

Två ystra systrar från Göteborg har anlänt!

Nu är dom här, Tina och Annika, med ett glädjeskutt dök dom fram med väskor och allt på Kapstadens flygplats kl 22.45 fredag kväll. Ljumma vindar slog emot dom, Tommy och jag mötte och körde hem genom natten mot Somerset West. I vinets förlovade land så tog vi oss sedan ett litet glas välkomstvin på terassen under stjärnorna. Myyys! Att bada varje dag är ett av målen med denna vistelse. Att bada i poolen är OK men ännu bättre är förstås havet, så dag nr 1 gjorde vi en biltur längs vackra Gordon Bay och svängde in till Bikini beach, en liten s.k. barnvänlig sandstrand. Där togs ovanstående bild efter ett tumultartat dopp i rätt så häftiga vågor, där tidvattnet var på väg ut. Inte så barnvänligt kunde vi konstatera men både Tina och Annika fick sig ett ordentligt dopp. Själv var jag en badkruka och passade väskorna, man skulle inte kunna tro att jag nyligen badat i 9-gradigt vatten. Här var det iallafall 18 grader kanske!?

Stefan på vift!

Gissa var vi sitter? Gissa vad käre Stefan ska göra? Ni tror inte era ögon men minsann ska Stefan efter 2 dagars samvaro (förvisso väldigt trevliga dagar, men ändå)med sin fru ge sig iväg på vift. Ett 12-dagarsprojekt för amerikanska Posten kan inte motstås av maken, glad och god inmundigar han sin scones på Kapstadens flygplats (OK, jag är också nöjd med scones, grädde och sylt, det är man ju alltid) Trippen innebär rundresa till Helsingfors, Köpenhamn, Rom, Zurich, Bonn, London och överallt kommer han att träffa gamla polare och vänner vilket förstås är underbart. Dessutom innebär projektet hjärtefrågor såsom mailadresser knutet till din fysiska adress, supersäkra sekretessrutiner, "safebox" att lagra dina räkningar, dokument i och allt skall förstås gå över ".post". Allt detta har varit en del av Stefans arbetsliv innan han gick i "pension" så självklart är det härligt att det går framåt och framför allt att stora Amerikanska posten är på G... Gissa om några fler kanske följer efter .. Så käre Stefan, lycklig resa och mycket välkommen tillbaka till ditt/allas vårt drömställe Bergabo efter väl förrättat värv.

Golf!!!

Vet ni vad jag mest har gjort sedan jag kom hit? Jo, jag har stått och tränat golfslag på en träningsbana för att träffa bollen bara lite hyfsat igen. Tror ni att jag är lite tokig? Men jag har tänkt noga på detta och syftet är att så snabbt som möjligt kunna ge mig ut igen och se så här trygg och förnöjd ut inför nästa lilla, nej långa slag utifrån green. Ju mer man tränar destu mer tur har man, så tror jag att det är. Så, nu ligger jag i lite grand, så kan jag lugna mig sen och njuta av allt annat. Snart kommer nämligen goda vännerna Tina och Annika och hälsar på och då ska vi hitta på lite andra roliga saker!

Sydafrika, är det så här ni har tänkt er?

Hej alla, nu är jag äntligen framme i vackra Sydafrika och i Kapregionen och visst är det vackert på denna lilla strand i Clifton beach, söder om Kapstaden. Gnistrande vit sand men rysande kallt i vattnet. Strömmarna från Arktis sveper upp på denna västra sidan. Men faktiskt, jag har ännu inte hunnit göra en visit på detta vackra ställe utan bilden är från en tidigare visit. Kanske har jag lite rätt, när jag tänker att lite så här kan man föreställa sig Sydafrika. Det mest spännande är faktiskt att detta är bara en liten del av allt som finns att se. Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men nu har jag hunnit packa upp mina saker, njutit av ett vackert, grönt blommande Somerset West, så fint så här på försommaren. Känns onekligen lite konstigt att säga försommaren, när man för två dagar sedan var i ett höstruskigt Göteborg. Men man vänjer sig så fort, så fort! Våra goda vänner nerför backen, Thomas och Lisa, bjöd på välkomstmiddag på ankomstdagen. Förutom mycket god mat ocg mycket angenämt vin, så inmundigades jordgubbar, vilken njutning! Jordgubbssäsongen har precis börjat, visst är det fantastiskt! Mycket trevligt att träffas igen, Thomas och Lisa har precis som Stefan varit här några veckor redan och är så nöjda med att vara här igen. Så det var ett gott gäng som träffades igen. Thomas o Lisa, vår gode vän Tommy, som vi delar vårt hus med och så Stefan och jag. Thomas, Stefan och Tommy arbetade tillsammans på Rank Xerox i Stockholm för så där 40 år sedan och Lisa och jag har känt varandra ungefär lika länge. Härligt att vara här och att vara här tillsammans!

Peter och Miriam lagar festmåltid!

Sonen Peter och hns flickvän Miriam efter väl förrättat värv, kockar till 3 förrätter och 3 efterrätter. Förrätterna bestod av sparris med fantastiskt god skinska, tryffelolja och parmesan på, sedan paprika med ricottafyllning och ostgratinerd tomatröra på gott bröd. Hoppas detta blev rätt! Efterrätterna har jag dock superkoll på, pannacotta, marängsviss och kladdkaka med grädde - mycket, mycket gott! Tack alla för en fantastisk födelsedag, endast Stefan långt borta, dock nu är det nästan dags för avresa till Sydafrika, 2 dagar kvar! Den 14 november bar det iväg och på morgonen den 15 november landade en något litet trött nybliven 64-åring och nybliven pensionär i ett soligt Kapstaden. Stefan möter och det blir ett kärt återseende! Nu börjar det på allvar, det tredje livet!

Sista födelsedagsgrisen denna omgången

Inger 64 år, mår som en prinsessa, kungligt firad på morgonen av Lisa med familj, skönsång och paket och glada tillrop. Som extra födelsedagspresent introducerade Lisa mig i bloggandets ädla konst under en hastig morgontimme före avfärden hemåt till Göteborg. Den vaksamme har förstås noterat att konsten är inte så utvecklad och sofistikerad ännu - nästa vecka ska jag lära mig hur man lägger in flera bilder åt gängen varje gång och inte bara en varje gång som nu! Men OK, efter min första lektion i bloggskolan så hastar jag hemåt till Göteborg. Peter med flickvän Miriam har dukat upp till festmåltid hemma på Hinsholmsgatan 2. Glatt överraskad och ganska så imponerad bjuds jag på en festmåltid bestående av 3 förrätter och 3 efterrätter. Ni ser hur nöjd jag ser ut!

Dotter Lisa fyller år!

Lisa fyller 33 år och kommer hem från Köpenhamn kl 19.15 på kvällen. Oj, oj, oj, vad vi väntar och till slut är hon hemma, vår vackra och fina dotter. Uppvaktningen blir stormande kan man nog säga, har vi alla väntat så länge, så måsta men ju öppna paketen i ett rasande tempo, så att alla små barns nyfikenhet kan stillas! Sen blir det middag med goda viner, löjrom, skaldjur från västkusten och kladdkaka till efterrätt!

Kalas och marängtårta

Mina två systrar Lena och Monica beundrar kaffekalasbordet tillsamman med Sofia och Alva. Alva visade sig vara en hejare på att spela stopp och skitgubbe tillsammans med sina systrar och sin mamma Petra. Tack vare det engagerade kortspelet så glömdes disk och allt möjligt annat bort, så kan det gå!

Tre glada bröder på mammas kalas!

Nåja, nästan alla är glada, min yngsta bror Bertil är glad för det mesta men på bild så är det inte lätt att fånga ett leende. Så inte denna gång heller!

Mor Alice 91 år!

Nu kommer tre födelsedagar inom loppet av en vecka! Självklart kan man inte åka till Sydafrika förrän firandet av dessa viktiga dagar är över!
Först i raden är mor Alice, mamma, mormor och gammelmormor! Det bli kalas hemma i Björketorp, alla barnen är hemma, nästan alla barnens fruar och äkta män(käre Stefan och Hans-Olof saknas), många barnbarn och barnbarnsbarn. Goda mackor, marängtårta och princesstårta bjuds det på och glada miner överallt.
Grattis mamma, 91 år!

Baddags på Pärlvägen 8!

Den första veckan på Ingers tredje liv ägnas sedan åt dessa tre glada små barn. Stefan njuter redan av livet i Sydafrika och missar därför alla glada höstlovsaktiviteter. Förrutom bad så åker vi till Akvariet på Skansen och tittar på apor, krokodiler, ekorrar, ormar och så lite fiskar förstås. Vi går på bio och ser Nalle Puh, som letar efter honung och försöker stilla en magnifikt kurrande mage. En stilla, fridfull och eftertänksam film.
Självklart lyckades vi välta ut popcornen på golvet, gör man inte alltid det? Sen skuttade vi ut glada i hågen och konstaterade att Viggo är precis som Tiger i filmen, han bara vill skutta och studsa omkring. En jättemysig vecka! Viola har födelsedag den 2 november, fyller 1 år och firas med buller och bång, ballonger och presenter! De stolta morföräldrarna förärar henne en bobbycar. För den som inte vet, en liten bil, som ska sparkas fram med benkraft. Violas små ben räckte precis men sparkkoden har hon inte knäckt ännu i skrivandets stund. Livet är fyllt av utmaningar helt klart.

Vårt tredje liv!

November 2011, vårt tredje liv startar på riktigt! Stefan har förstås tjuvstartat, blandar livet med lite kompott av projekt och arbetsinsatser av intressant och viktigt slag. Själv har jag den 31 oktober avslutat ett kärt arbetsliv på Kungälvs sjukhus. Det har varit fantastiska år men nu ger jag mig hän och går mot ert nytt liv med nya insatser och med nya mål. Stefan, detta blir härligt och spännande, snart ses vi i vackra Sydafrika, där du redan har varit några veckor. På måndag går mitt flyg och då ses vi härligt!
Men först, en liten återblick på de första 2 veckorna innan avresan sker mot sydligare nejder.

Första helgen tillbringas i Varberg med Syster Yster gänget. 5 glada damer åker till kurorten Varberg. Här badar vi i 9-gradigt vatten (tro det eller ej?!) efter att ha bastat i vackra kallbadhuset. En mycket blek höstsol förgyller doppandet av bleka kroppar i kallt vatten.
Middag med champagneprovning avnjutes därefter i Fästningens vandrarhems matsal.
Dan efter längtar vi efter annan sorts kultur och kosan ställs åter till den stora staden Göteborg, där vi går på utställning. Färgstarka Frida Kahloo och maken Diego Riviera finns på konstmuseet och vi går dit och njuter av vackra Frida och hennes egensinnighet.
Lite cocktailklänningar på Röhska blir det därefter och vi konstaterar att svart och klassiskt = vackrast!