På väg ut från vackra Vergelegen

På väg ut från Vergelegen, denna 300 år gamla vingård, som ligger ett stenkast från där vi bor. Så vacker, en fantastisk rosenträdgård med rosor i alla tänkbara färger, magnifika jakarandaträd där de blå blombladen sprider sig vackert över gräsmattan och otroligt stora och massiva kampherträd, som troligen stått i trehundrade år också. Till denna skönhet kommer de vackra husen och sist men inte minst så finns det också en målsättning att vara bland de 100 bästa vinmakarna i världen, inget dåligt mål! Här åt vi en fin julmeny på Lady Phillips restaurang till Calles och Nicoles ära.Det är Lisa och Thomas som vi ser med koloniala och ståndsmässiga hattar på väg ut genom parken.

"Someone like you"

Ett otroligt vackert gammalt piano finns på plats, Miriam spelar och Elin sjunger "Someone like you" så vackert så att vi alla ryser!

Anna, Christian, Ingrid och August

Storasyster Anna och Christian var inte med förra gången, då var istället Lisa, Ola och Viggo och Vilda med. Härligt att få vara med på jubileet och då tillsammans med August och Ingrid. Familjebild i Vergelegenparken!

Calle, Nicole och Jade!

Annandag Jul firar vi 3-årsdagen av Calle och Nicoles "ceremoni" på just fina 1700-talsvingården, Vergelegen. Calle och Nicole gifte sig nämligen långt borta i Californien utan att så många, framför allt inte familjen blev så informerade. Men så kändes det lite tomt och en vacker ritual och ceremoni blev det för tre år sedan där Stefan var officiant, och också sjöng favoritlåten med nya fina ord, Sailing av Rod Stewart. Lilla Jade har nu tillkommit, 14 månader gammal, glad och piggelin, går som en liten virvelvind genom Lisas och Thomas hus, vänder upp och ner på handväskor, tömmer skåp mm kvickt och lätt.

Julafton, tomtar, bad och god mat!

Julafton under Afrikas sol, familjen Holmgren kommer på glögg kl 13 och minsann, strax efter dyker Tomte och tomtenisse upp, passerar runt hushörnet, kommer fram till poolen, lite trötta och gamla, så där några hundra år, Nisse var visst 225 år, inte så mycket, kan man tycka. Som sig bör tar tomtarna plats vid granen och minsann blir det inte julklappsutdelning och små snälla barn finns det gott om. August har dessförinnan konstaterat att Tomten har likadana tofflor som han själv har ( underförstått bra). Julklappsutdelandet går galant, Tomte och Nisse samarbetar superbt och alla barnen tackar så snällt. Riktigt mysigt var detta och alla tackar tomtarna så mycket för att dom rest denna långa väg från Nordpolen och hit till värmen. Sen blir det dags för bad, papporna Kalle och Christian och standin Peter tar varsin litet badsuget barn och badar i gott vatten. Mamma Nicole lägger upp fötterna och övervakar. Caspar har alltid en boll igång! Vad händer sen, jo balanskonstnären Tommy visar mästartakter genom att balansera ett sopborstskaft på hakan, detta under folkets jubel!

Julmiddag med skinka, Jansson, köttbullar, korv, vörtbröd, sill - det mesta har vi lyckats få till. Vi dukar fram plock sedan njuter vi av den goda maten och en och annan julsnaps, så gott och så trevligt. God Jul ännu en gång!

Julaftonsfirande på Bergabo

Gruppfoto, vi älskar det! Här har hela familjen Holmgren, där alla finns på plats på Leopards Link, och delar av familjen Hansson och familjen Lindholm samlats för att dricka Miriams brors hemmagjorda glögg, äta pepparkakor och ta emot tomten på Bergabo. Det är varmt, 29 grader minst och solen gassar på våra hjässor och helt klart kommer detta att bli jobbigt för våra tomtar, vänta och se!

Välkomna Miriam och Peter till Julfirande i Sydafrika!

Peter,vår käre son har nu kommit tillsammans med flickvän Miriam för att fira jul med oss, semestra, surfa, ha det bra och helt säkert njuta varje minut. Bleka men sköna har dom nu återkommit från utflykt i surfvågorna denna dag 2 efter ankomsten till Sydafrika. Miriam avvaktar surfdebuten en dag eller två, hajvarning i False Bay gjorde att det blev surf för Peter på Atlantsidan, söder om Kapstaden men där är det rätt så kallt, strömmar från Arktis är inte att leka med!

God Jul önskas alla!

En riktigt GOD JUL önskar vi till alla nära och kära! Tänk att vi hittade en riktig julgran! Det var minsann inte självklart, vi trodde nog att den enda möjligheten var att inhandla plastgran. Men nej, denna gran inköptes vid vägkanten av en granförsäljare från Stellenbosch, en äkta Monterey pine. Stora barr och ser ut som en riktigt tät talltopp. Förutom denna fina gran har vi en ring med röda kulor och lite plastgranris i fönstret, 2 tomteluvor och så mycket ljus så klart. Riktigt fint! Efter moget övervägande så blir det skinka (i ugnen just nu), köttbullar (redan gjorda), sill (inköpt på SWEAs julmiddag), Jansson (skall göras när skinkan är klar med svensk ansjovis), revbensspjäll och så lite korv. Till efterrätt blir det sydafrikanska jordgubbar och glass. Rätt så klassisk julmeny, vilket vi känner oss mycket nöjda med. Till allt detta har vi just i dag, dan före dan, sol,26 grader varmt och det är en härlig dag. Men i går var det regn, så så kan det vara. I morgon, julafton väntas sol och fint och vi gläder oss åt detta. Vi hoppas ni alla får en underbar jul, vi tänker på er där hemma, en stor och varm julekram till er alla!

Mats och Janne på rundtur i Södra Afrika!

Mats, min kompis från Kungälvs sjukhus kommer på besök med sin Janne, så väldigt trevligt med en fläkt från ett tidigare kärt arbetsliv. Mats har fyllt 50 den 13 december och detta kan väl inte firas bättre än med en rundtripp i Sydafrika, Namibia, Botswana och Viktoria Falls. Vi hämtar Mats och Janne inne i Kapstaden och kör sen de 4 milen hem till Somerset West, där vi direkt landar på fina vingården Lourensford, som precis som Vergelegen ligger ett stenkast från där vi bor. Här står vi framför ingången till själva huset och njuter av livet och konstaterar att det är varmt, gott och härligt. En liten provning av husets viner gör vi därefter och det är minsann julrea på alldeles underbart goda viner, tex en fin chardonnay reas ut för 25 rand (ungefär samma i sv kr) och detta kan vi förstås inte motstå, utan vi handlar lite. Sedan blir det biff och jordgubbsmiddag uppe på Bergabo, i vårt hus, mycket trevligt.

Carols by Candlelight på Vergelegen

Här sitter vi och picknickar nära dom enorma kampferträdens grönska i Vergelegen vackra vingård och väntar på att föreställningen "Carols by Candlelight" ska ta sin början. Det är alldeles fullt med människor, som alla har med sig en picknick, mat och i 9 fall av 10 säkert lite vin. Varmt och skönt innan solen går ner, sen kanske lite kallare, bra med tjock tröja. Halv åtta börjar föreställningen och då kommer många välkända sånger med Silent Night i spetsen. På en given signal tänds alla ljus, som vi fick vid ingången och stämningen är andlöst vacker. Jesu födelse berättelse läses upp, bön likaså får vi oss till livs. Mycket små barn, mycket tonåringar, familjer, äldre, alla kommer hit. Så också många av de svenskar som bor i Sommerset West, vi tycker mycket om detta. Under stjärnorna letar vi oss sedan fram till våra bilar och åker de 5-10 minuterna hemåt i natten.

Marina och Caspar har kommit!

Den 14 december kom Caspar, Tommys 11-årige son och hans mamma Marina för att fira jul med oss här nere i varma Sydafrika. Caspar har fått lite ledigt från skolan så det blir nästan en månads vistelse. En tripp som kommer att avslutas med safari i Krugerparken. Nu får Tommy en lekkompis och bollkastarpartner i poolen. Det har också visat sig att Caspar är en hejare på golf. Han har inte tränat på ett halvår eller så men det bara finns där, en naturbegåvning, man blir lite avundsjuk, kanske skulle börjat lite tidigare?!

Thomas firas, födelsedag 15 december

Vår vän Thomas, den glade mannen i mitten, fyller år den 15dec men då var han minsann fullbokad. Istället överraskar vi honom 3 dagar tidigare med en liten galant oxfilémiddag, sallad utan salladsblad (ty det är ett otyg)och gott vin. Thomas får dessutom skönsång i form av Ja, må han leva och en fin röd ros. Nu hoppas vi att han klarar sig till själva "dagen". Grattis på dig, käre Thomas, pussar och kramar från the Lindholms och från Tommy!

Nya bekantskaper på julfesten, Malte och Svante

Vad är ett kalas utan nya bekantskaper? Till SWEAS julfest kom också besök från den nya föreningen Swedish Society in South Africa(finns på Facebook). Flera barnfamiljer, just nu boende i Kapstaden kom och njöt av allt det goda. Här visar Malte med sin pappa Svante stolt upp sin guldstjärna, som han skulle ha i Luciatåget. Hela familjen är nere i Kapstaden ett halvår Och pappa Svante är hemma och är föräldraledig här nere istället för hemma i Göteborg, så kan man göra, inte så dumt! Allt som allt var vi ungefär 60-65 personer som samlats och fick en fin försmak på julen. Tack alla engagerade och matglada SWEAmedlemmar, som gjort ett jättejobb med att arrangera detta. Som grädde på moset, förutom ett trevligt kalas, så går man hem med ett nytt brödrecept (som man iallafall tror att man ska baka) och adressen till ett yogacenter, som heter Health Matters, som jag skall testa framöver, jättebra.

Den goda skinkan, lite Jansson, köttbullar, kan det bli bättre?

Gette tar för sig av julbordets fröjder, köttbullar, skinka, prinskorv och Jamsson. Sedan blir det dags för dragning på alla lotterier och Stefan vinner precis som han önskade sig, en löpare med fint julmönster, den blir fin på julbordet, darling! Dags därefter för kvällens höjdpunkt, Luciatåget. Vi fick till vår stora glädje alla hjälpa till att sjunga Sankta Lucia, riktigt fint!

Sen är det sillens tur!

Så många goda sillar, goda ågghalvor och potatis och så en liten snaps till! Det gick förstås åt många snapsvisor, vill ni kanske lära er en ny? Här kommer en, på melodin: Så länge skutan kan gå. Den heter "Hälla på visan" och går så här: Så länge kvällen är mild, så länge ingen blir vild, så länge spegeln på väggen ger halvskaplig bild, så länge alla kan stå, så länge alla kan gå, så länge alla kan tralla, så häller vi på .... Denna lilla käcka sång kommer direkt från det fina sångbladet på kalaset och det riktigt fina med den är att den är lite trallvänlig och lite lätt att komma i håg.

Snapsarnas glada tid!

Så här går det till i baren, ordförandens make har förberett snapsen på vodka, kummin och fänkål och kanske litet annat smått och gott. Sedan får man stå i kö för att handla och det gör herrarna så gärna som ni ser, Stefan, Acke, Tor och även Gette radar upp sig så fint. 20 rand för en rejäl snaps, det är inte dyrt! Och så en öl till snapsen eller kanske två.

Glad glöggserverande Karin

Här möts vi av Karin, som har knutit på sig rejält med glitter och serverar mycket god och lagom stark glögg. Karin är en färgstark profil, som bott i Kapstaden sedan 1974. Hon kommer ihåg när spårvagnarna gick och apartheids dagar. Stefan åtnjöt dock en viss respekt när han berättade att han minsann kommit seglande till Kapstaden som sjöman redan 1963.

Julfest 11 december i SWEAs regi!

SWEAs julfest den 11 december går av stapeln på Bontevlei farm alldeles mellan Stellenbosch Bosch och Somerset West. Marie och Inger tillhör välkomstkommitten och tar emot när vi kommer. Vad är då SWEA? Jo, SWEA är ett globalt nätverk för kvinnor (kraven är att man skall vara 18 år, tala svenska, bor eller ha bott utomlands och vara villig att verka för SWEAS mål) med ca 7500 medlemmar i 33 länder.Det är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och syftet är att sprida och bevara svensk kultur och tradition. SWEA är en icke vinstdrivande ideell organisation, ger stöd och hjälp åt svenskar utomlands, erbjuder ett personligt nätverk och kontaktnät och ger ett stöd till svensk industri utomlands. SWEA delar ut stipendier för 2 milj årligen och då SWEA finns på många platser i världen spelar organisationen en viktig roll i svenska Utrikesdepartementets krisberedskapsplan. Men nu åter till SWEAs julfest, vi befinner oss på Bontevlei fram, som ligger mycket vackert vid en liten sjö med bergen i bakgrunden. Här har ett antal medlemmar i SWEA organiserat, fixat och lagat mat, förberett lotterier och Luciatåg, så att vi alla kan få en fläkt av jul och Lucia, härligt!

Livet på "jobbet"

Kan ni tro detta, här på golfträningsrangen tillbringar vi så mycket tid, så Stefan började kalla det "jobbet" och det har spritt sig. Vi är många som säger nu, ska du gå till jobbet i dag? Men kul har vi här, det går väl åt lite svära också förstås. Här visar Sven-Åke, som har handikapp 9, avundsvärda varelse, hur det ska se ut när man slår en sving. Stefan och Babs beundrar och vackra berget Helderberg ser vi i bakgrunden. Jag gjorde min debut i den sk Fredagsgolfen i fredags, en tävling där så där 40-50 svenskar och några norrmän spelar och mäter sig mot varandra. Det är faktiskt fantastiskt för det innebär ju att en gång varje vecka så spelar man mot andra människor, hur lärorikt som helst. Hur gick det för mig då när jag debuterade i detta fredagsnöje? Jo, det kan bara bli bättre men det är fantastiskt skönt att ha gjort första gången, nu vet man vad det är och kan slappna av lite. Det är bara att fortsätta träna och kul är det!

Välj ett kort, Annika!

Trollkarlar och magiker lockade med korttricks och Annika blev vederbörligen imponerad, när rätt kort kom som hon hade valt kom upp! Trolleri sa jag, så kul! Äsch, sa dom andra, såg du inte .... Ja, ja, livet blir helt klart roligare med lite magi! Massor av barn och ungdomar var det på karnevalen och en fantastiskt bra stämning, alla hade trevligt tillsammans. Hoppas att det blir en bra inkomst för Imibala, helt klart var det en fantastisk succé att så många kommer att vara med och ha kul och för att bidra. Sen var det dags att köra Tina och Annika till flygplatsen i Kapstaden, hej då och kramar och välkomna åter, säger Inger, Stefan och Tommy.

Karneval på Bright Street!

Inte nog med detta, nästa dag är det "the Bright Street Charity Carnival" till förmån för just Imibala. Imibala ligger på just Bright Street och hela denna ca 200 meter långa gatsnutten stängs av för kvällens karneval. Det är också Tinas och Annikas sista kväll hos oss så istället för att sitta hemma och fälla en tår över detta sorgliga faktum så går vi på denna glada fest till Imibalas ära. När vi kommer dit möts vi av denna kvartett av välsjungande unga män, som höjde sina röster i ljuva O sole mio, fantastiskt! En härlig fest var det med karnevalståg, tjejer som slog på jättebongotrummor, dansande små tjejer, sång och musik överallt, en massa stånd med allt möjligt att köpa, massor av mat förstås. Imibalas restaurang var så fulltecknad så där gjorde man strålande affärer, så bra!

Sonja på Imibala, så engagerad!

Efter lunchen på Imibalas restaurang gick vi in i huset bredvid, till Imibalas kontor. Där hade vi bestämt träff med Sonja, som leder Imibalas verksamhet. Sonja visade en liten videofilm från en av skolorna, där bl.a. en flicka i 12-årsåldern så fint berättade om hur glad hon var över att ha blivit utvald och få möjlighet att få bra skolkläder, skor, kalkylator (får man när man fyllt 11 år), skolväska mm. Hon var också så glad över att det fanns människor i andra länder som tänkte på just henne och hennes kamrater. Sen visade Sonja räkenskaperna, som man för över varje barn där det står exakt vad varje barn får. För 700 rand (ungefär samma i svenska kronor) så får barnen det dom behöver för att gå i skolan. Sonja berättar att man sponsrar barn i 10 skolor och att man precis tagit sig an en ny skola, där barnen har det mycket fattigt. Det är dom mest behövande barnen som blir utvalda och får Imibalastöd. Hon är otroligt engagerad och berättar så medryckande om barnen, hur viktigt det är att alla får utbildning och hon är så tacksam för alla sponsorers insatser och i synnerhet för Rotarys insatser, som inbegriper många barn. Vi blir alla mycket gripna av hennes berättelse och det blir mycket tydligt för oss alla hur viktigt stödet till Imibala är.

Gästande vänner från Rotary, Göteborg

Gisela, Anders, Gun-Britt och Bosse har varit på semester i Sydafrika några veckor och avslutar med ett besök hos oss i Somerset West. Både Anders och Gun-Britt är medlemmar i Rotary, Långedrag och deras internationella välgörenhetsprojekt är (på Stefans initiativ) Imibala, sponsor à child. Vad kan passa bättre än att vi inleder vår lilla träff med att äta en god lunch på Imibalas fina restaurang. Restaurangen har det goda med sig att den betalar all administration för verksamheten Imibala, vilket innebär att alla pengar som betalas in till barnen i Imbala verkligen oavkortat går till barnverksamheten. Alltså går vi hit rätt så ofta och sitter under den fina grönskan och bara njuter av bra service, god mat och jättetrevlig personal.

Grattis Ola och Peter!

Hej kära födelsedagsgrisar, vi vill alla gratulera er på födelsedagen, Ola i dag, 1 december och vi vill inte ens andas om din ålder, helt klart din bästa ålder! Peter vill vi gratta till 28-årsdagen den 2 december, jättestort grattis och tom fyller du år på en fredag, veckans bästa dag! jätte, jättegrattis till er båda och stora födelsedagskramar till er båda från oss alla i festkommitte'n här borta i Afrika, från mamma o pappa/svärmor och svärfar och våra glada medfirare Tommy, Tina och Annika Vi njuter ett glas chenin BLANC till er ära och har också inköpt den fina blombuketten likaledes till er ära och som bidrag i födelsedagsyran! Njut varje minut!

"Summer braai" på Schapenberg

Lördagkväll, förväntan ligger i luften, vi har blivit inbjudna till braai i Schapenberg. Allt skall man ha med sig, svenska som vi är tänker vi bara på mat, dryck...de andra körde hela rubbet, kylväska, bord, stolar, fördrink, vin, öl, samt mat. Men vi fick som sista sak med oss Ingers nyinköpta picnic filt. Tur det för den var till stor glädje åt alla. Speciellt den lilla dam som försökte använda den som entrématta då hon kom, undesidan är glatt och den låg i en sluttning, så hon gled mycket galant in på braai partyt. Sammantaget kan sägas att vi hade det mycket trevligt med våra tyska grannar, vi blev bjuda på mycket goda viner och som tur var tackade vi för oss i tid, dvs vi kunde gå hem själva. Jag, Annika, fick dessutom praktisera den typiska Syd Afrikanska sättet att ta god dag och adjö, nämligen med munpuss.

Marknad i Somerset West

Snabb frukost och sedan iväg på marknad i Somerset West, en färgglad upplevelse.Där fanns allt, skålar, halsband, tvålar, tvättfat, blommor, jordgubbar, bortadoptering av hundvalpar mm. Vi fick köpt en del, vad kan vi inte berätta här, för det mesta är ju gåvor till er, hihihi Rotary hade även sett till att vi fick en anständig fika.

På visit i Franschhoek

Några mil från Stellenbosch ligger den lilla franskinspirerade staden Franschhoek, `det franska hörnet´. Det blev vårt nästa mål. Där strosade vi runt och shoppade lite småsaker, vi funderade på att köpa med oss en vacker mansstaty (se bilden), men vi kom fram till att det skulle bli svårt att få ner en så lång man i väskan. Vi drack en god kopp kaffe på ett franskt café innan bilen vände hem. Skrivet av Tina

Ett tufft liv!

Livet i en kåkstad är tufft! Denna dam har ett mycket prydligt hem men helt säkert är det mycket kallt när vintern och regnet kommer. Ofta är golvet av stampad jord. Vid ett tidigare besök berättades det att om man får lite bättre ekonomi så är det många, som istället för ett bättre hus, prioriterar TV, mobiltelefon, en bra högtalaranläggning eller en bil. Klimatet i Syd-afrika är under stora delar av året varmt och skönt, kanske lätt att prioritera annorlunda. Vi lärde oss också under besöket att antalet personer med Hiv/Aids har minskat, att arbetslösheten är hög, ca 35 % och att det finns en hel del missbruk.

"The oldern days"

"The oldern days" pratade Madiba mycket om, det var tiden före apartheids upphörande. Bilden visar en flicka som säljer grillade fårhuvuden. Förr fick de färgade ej köpa kött utan endast delar som fårhuvuden, hönsklor och delar som egentligen inte betraktades tjänligt som föda. Vanans makt är stor och man äter det fortfarande. Vi såg också en liten pojke, som gnagde på en hönsklo. Fredag- lördag-söndag var "chicken-days", då åt man kyckling för då fick man fint besök av damer (förr bodde männen ensamma, familjen var kvar "där hemma"). Vi gjorde vårt besök en fredag och överallt förbereddes, plockades det kycklingar. Kanske också det en kvarleva från "the oldern days" Man fick besöka Stellenbusch bara vissa tider tex några timmar mellan 17-20, för övrigt fick man hålla sig i sin kåkstad (om man inte hade arbete på en vingård eller bondgård, då fick man förstås ta sig till sitt arbete). Man fick inte gå in i affären genom dörren och handla utan genom ett bakfönster. En oändlig massa regler hittades det på under "the oldern days", behandlingen av människor är inget vi på något sätt kan vara stolta över.

Childrens Rights

Vi besökte förskolan och här sitter denna fina plansch, gjord av barnen själva. Må vi alltid komma ihåg detta, med kunskap om sina rättigheter kommer självkänsla och viljan av att bemötas och bemöta med respekt, så viktigt. Här på förskolan träffade vi också Madibas bror, som är utvecklingsstörd och har Downs syndrom. Han kommer till förskolan och hjälper till lite. Vi insåg att det var den första person vi sett i Syd-afrika hittils med just Downs syndrom. Han bodde hemma hos Madba och såg ut att må väl. Madiba berättade att det fanns tre bidrag men kunde få av staten. Det var barnbidrag upp till 15 år, handikappbidrag och pension, samtliga mycket begränsade.

Många, glada barn!

Vi mötte många, glada, nyfikna barn, som alla också såg välnärda ut. Nästan alla ville bli fotograferade och gärna titta på bilden eller ännu hellre en liten film, där dom själva har huvudrollen. Enligt Madiba går 85 % av barnen i skolan. Det finns skolor i området och också 2 "high-school". Det kostar dock pengar, 350 rand/år och man måste ha skoluniform, vilket Madiba tycker är bra, alla blir lika. Utbildning = nyckeln till framgång, säger han.

Madiba, en fantastisk bekantskap!

Madiba är ledare, kanske kan vi kalla honom borgmästare, för Khayamandi. Madiba är en fantastisk person, varje dag i veckan gör han guidade turer med turister i Khaymandi och han gör det på ett fantastiskt sätt. Han är glad, skämtsam, trevlig, utstrålar mycket värme och har ett gott ord till alla. Han är affärsman, har startat ett antal företag, som sedan tas över och drivs av andra. Han är direktör för "Madiba Township Tours" och vi betalar 120 rand (120 sv kronor)per person, som sedan går till projekt, utbildning och övriga behov i Khayamandi. Madiba tar oss runt, skämtar och pratar med alla och uppmuntrar oss att fotografera. Helt säkert vill han att vår omvärld skall se vilken standard som många lever med. Han hutar åt två flickor i fin skoluniform, 16-17 år gamla, som fnissar och inte vill bli fotograferade och säger: "det är turister, som kommer hit varje dag som betalar er utbildning"! Madiba tillhör också samma stam som Nelson Mandela (som också kallas Madiba). Själva namnet Madiba är ett hedersnamn för en aktad, vis och betrodd person. Som ni ser, står vi framför ett ganska fint hus, det finns fina hus också i Khayamandi. Madiba själv har ett fint hus, men har också ett antal volontärer från olika länder boende hos sig. Dessa hjälper till främst i skolorna och i förskolorna i området.

Kåkstaden Khayamandi

Syd-afrika är kontrasternas land och livet är inte rättvist! Kanske tar det 100 år innan skillnaden mellan färgade och vita människor i Sydafrika är borta, kanske försvinner det aldrig helt. Förändring tar tid! Jag tar med mig Annika och Tina till kåkstaden Khayamandi, som ironiskt nog betyder "sweet home" på xhosa. Här bor färgade människor, många tillhör xhosa-stammen. 40 000 personer bor här på sluttningen i utkanten av vinstaden Stellenbusch. Husen är små och hopsnickrade av allt som man kan hitta, bräder, plåt, plast mm och ser på sina ställen ganska så otäta ut. Inget rinnande vatten i skjulen, toaletter delas av 40-50 familjer, tvätten sköter man på gatan eller på gemensamma tvättutrymmen. Men, Tina, Annika och jag kunde trots allt konstatera att kvinnor såväl som män satt och skrubbade sina kläder. Jämställdhetsögonen har vi med oss i alla lägen, helt klart!

Geparden, vill många rädda!

Inverdoorn har ett omfattande rehabiliteringsprogram för denna snabba katt, utrotningshotad som få. En sak lärde vi oss, bli man jagad av denna katt så skall man inte vända sig om och springa utan istället göra sig "större" än kissen, skramla lite med nycklar, föra oväsen etc. Säkert helt onödig kunskap, får man tro?

Syn på Safari!

Vad fick vi då se på vår safari? Jo, t ex giraffer, som gick runt och betade och mådde bra. Vi såg 2 nöjda flodhästar i badet, antiloper, springbockar, stora välmående lejon, strutsar, zebror mm.
Fantastiskt vackert landskap och fantastiska färger. Och vi såg en "american fisk eagle" glida runt i cirklar på jakt efter ett skrovmål, häftigt!

OBS, vantar på safari?!

Tro det eller ej, vi ska ut på safari och det är så kallt så Tina plockar fram vantarna innan vi ska iväg! Vi är högt uppe, inlandsklimat, stäpp- och busklandskap, kalla nätter! Sen fick vi höra att framåt januari-februari kan det bli 45 grader varmt häruppe, otroligt!

Safari Inverdoorn safaripark, 22 mil bort!

Klart man måste åka på safari, när man är i Sydafrika även om Krygerparken ligger lite för långt borta. Det blir Inverdoorn Safaripark, 22 mil åt nordost och 2 1/2 -3 timmars bilkörning härifrån. Så här ser det ut när vi kommer fram, 2 ordentliga jeepar står redo för dagens skörd av nyfikna safarisugna turister. Tina, Annika och Inger skall ut på detta äventyr!

Sommar och jordgubbar!

Så goda jordgubbar, söta, saftiga och stora. Nu har vi ätit jordgubbar varje dag och antingen kommer dom från Somerbusch fina odlingar eller från detta härliga självplockställe, som verkligen drar blickarna till sig med alla färgglada djur och gubbar gjorda i plåt och målade i all världens färger!

Vinprovning och välkomstlunch, Somerbusch vingård

Förutom att bada varje dag måste man ju prova vin. Dag 1 blev det alltså också introduktion i sydafrikansk vinprovning på Somerbusch fantastiskt trevliga vingård. Här går det till så att man kan äta lunch och prova vin samtidigt, vilket vi tyckte var mycket praktiskt. Man får välja ut 6 viner man vill prova av Somerbusch sortiment och för detta nöje så betalar man den facila summan av bara 20 rand dvs så där 17 kr/person. Här inköptes 6 flaskor Cabernet Sauvignon 2008 och så en flaska Kylix 2004, en blend av cabernet, shiraz och merlot och ställets flaggskepp. Om ni undrar vad vi åt till lunch så var det en mycket god sallad upplagd på ett sorts vågigt, skålliknande och välsmakande bröd. Två stora dalmatinerhunder är ytterligare ett hemtrevligt inslag i miljön. Sallad är inte riktigt deras favoritmat men äter man kött så brukar tydligen intresset öka och dom blir oj, så mycket kärvänligare!

Två ystra systrar från Göteborg har anlänt!

Nu är dom här, Tina och Annika, med ett glädjeskutt dök dom fram med väskor och allt på Kapstadens flygplats kl 22.45 fredag kväll. Ljumma vindar slog emot dom, Tommy och jag mötte och körde hem genom natten mot Somerset West. I vinets förlovade land så tog vi oss sedan ett litet glas välkomstvin på terassen under stjärnorna. Myyys! Att bada varje dag är ett av målen med denna vistelse. Att bada i poolen är OK men ännu bättre är förstås havet, så dag nr 1 gjorde vi en biltur längs vackra Gordon Bay och svängde in till Bikini beach, en liten s.k. barnvänlig sandstrand. Där togs ovanstående bild efter ett tumultartat dopp i rätt så häftiga vågor, där tidvattnet var på väg ut. Inte så barnvänligt kunde vi konstatera men både Tina och Annika fick sig ett ordentligt dopp. Själv var jag en badkruka och passade väskorna, man skulle inte kunna tro att jag nyligen badat i 9-gradigt vatten. Här var det iallafall 18 grader kanske!?

Stefan på vift!

Gissa var vi sitter? Gissa vad käre Stefan ska göra? Ni tror inte era ögon men minsann ska Stefan efter 2 dagars samvaro (förvisso väldigt trevliga dagar, men ändå)med sin fru ge sig iväg på vift. Ett 12-dagarsprojekt för amerikanska Posten kan inte motstås av maken, glad och god inmundigar han sin scones på Kapstadens flygplats (OK, jag är också nöjd med scones, grädde och sylt, det är man ju alltid) Trippen innebär rundresa till Helsingfors, Köpenhamn, Rom, Zurich, Bonn, London och överallt kommer han att träffa gamla polare och vänner vilket förstås är underbart. Dessutom innebär projektet hjärtefrågor såsom mailadresser knutet till din fysiska adress, supersäkra sekretessrutiner, "safebox" att lagra dina räkningar, dokument i och allt skall förstås gå över ".post". Allt detta har varit en del av Stefans arbetsliv innan han gick i "pension" så självklart är det härligt att det går framåt och framför allt att stora Amerikanska posten är på G... Gissa om några fler kanske följer efter .. Så käre Stefan, lycklig resa och mycket välkommen tillbaka till ditt/allas vårt drömställe Bergabo efter väl förrättat värv.

Golf!!!

Vet ni vad jag mest har gjort sedan jag kom hit? Jo, jag har stått och tränat golfslag på en träningsbana för att träffa bollen bara lite hyfsat igen. Tror ni att jag är lite tokig? Men jag har tänkt noga på detta och syftet är att så snabbt som möjligt kunna ge mig ut igen och se så här trygg och förnöjd ut inför nästa lilla, nej långa slag utifrån green. Ju mer man tränar destu mer tur har man, så tror jag att det är. Så, nu ligger jag i lite grand, så kan jag lugna mig sen och njuta av allt annat. Snart kommer nämligen goda vännerna Tina och Annika och hälsar på och då ska vi hitta på lite andra roliga saker!

Sydafrika, är det så här ni har tänkt er?

Hej alla, nu är jag äntligen framme i vackra Sydafrika och i Kapregionen och visst är det vackert på denna lilla strand i Clifton beach, söder om Kapstaden. Gnistrande vit sand men rysande kallt i vattnet. Strömmarna från Arktis sveper upp på denna västra sidan. Men faktiskt, jag har ännu inte hunnit göra en visit på detta vackra ställe utan bilden är från en tidigare visit. Kanske har jag lite rätt, när jag tänker att lite så här kan man föreställa sig Sydafrika. Det mest spännande är faktiskt att detta är bara en liten del av allt som finns att se. Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men nu har jag hunnit packa upp mina saker, njutit av ett vackert, grönt blommande Somerset West, så fint så här på försommaren. Känns onekligen lite konstigt att säga försommaren, när man för två dagar sedan var i ett höstruskigt Göteborg. Men man vänjer sig så fort, så fort! Våra goda vänner nerför backen, Thomas och Lisa, bjöd på välkomstmiddag på ankomstdagen. Förutom mycket god mat ocg mycket angenämt vin, så inmundigades jordgubbar, vilken njutning! Jordgubbssäsongen har precis börjat, visst är det fantastiskt! Mycket trevligt att träffas igen, Thomas och Lisa har precis som Stefan varit här några veckor redan och är så nöjda med att vara här igen. Så det var ett gott gäng som träffades igen. Thomas o Lisa, vår gode vän Tommy, som vi delar vårt hus med och så Stefan och jag. Thomas, Stefan och Tommy arbetade tillsammans på Rank Xerox i Stockholm för så där 40 år sedan och Lisa och jag har känt varandra ungefär lika länge. Härligt att vara här och att vara här tillsammans!