På väg ut från vackra Vergelegen

På väg ut från Vergelegen, denna 300 år gamla vingård, som ligger ett stenkast från där vi bor. Så vacker, en fantastisk rosenträdgård med rosor i alla tänkbara färger, magnifika jakarandaträd där de blå blombladen sprider sig vackert över gräsmattan och otroligt stora och massiva kampherträd, som troligen stått i trehundrade år också. Till denna skönhet kommer de vackra husen och sist men inte minst så finns det också en målsättning att vara bland de 100 bästa vinmakarna i världen, inget dåligt mål! Här åt vi en fin julmeny på Lady Phillips restaurang till Calles och Nicoles ära.Det är Lisa och Thomas som vi ser med koloniala och ståndsmässiga hattar på väg ut genom parken.

"Someone like you"

Ett otroligt vackert gammalt piano finns på plats, Miriam spelar och Elin sjunger "Someone like you" så vackert så att vi alla ryser!

Anna, Christian, Ingrid och August

Storasyster Anna och Christian var inte med förra gången, då var istället Lisa, Ola och Viggo och Vilda med. Härligt att få vara med på jubileet och då tillsammans med August och Ingrid. Familjebild i Vergelegenparken!

Calle, Nicole och Jade!

Annandag Jul firar vi 3-årsdagen av Calle och Nicoles "ceremoni" på just fina 1700-talsvingården, Vergelegen. Calle och Nicole gifte sig nämligen långt borta i Californien utan att så många, framför allt inte familjen blev så informerade. Men så kändes det lite tomt och en vacker ritual och ceremoni blev det för tre år sedan där Stefan var officiant, och också sjöng favoritlåten med nya fina ord, Sailing av Rod Stewart. Lilla Jade har nu tillkommit, 14 månader gammal, glad och piggelin, går som en liten virvelvind genom Lisas och Thomas hus, vänder upp och ner på handväskor, tömmer skåp mm kvickt och lätt.

Julafton, tomtar, bad och god mat!

Julafton under Afrikas sol, familjen Holmgren kommer på glögg kl 13 och minsann, strax efter dyker Tomte och tomtenisse upp, passerar runt hushörnet, kommer fram till poolen, lite trötta och gamla, så där några hundra år, Nisse var visst 225 år, inte så mycket, kan man tycka. Som sig bör tar tomtarna plats vid granen och minsann blir det inte julklappsutdelning och små snälla barn finns det gott om. August har dessförinnan konstaterat att Tomten har likadana tofflor som han själv har ( underförstått bra). Julklappsutdelandet går galant, Tomte och Nisse samarbetar superbt och alla barnen tackar så snällt. Riktigt mysigt var detta och alla tackar tomtarna så mycket för att dom rest denna långa väg från Nordpolen och hit till värmen. Sen blir det dags för bad, papporna Kalle och Christian och standin Peter tar varsin litet badsuget barn och badar i gott vatten. Mamma Nicole lägger upp fötterna och övervakar. Caspar har alltid en boll igång! Vad händer sen, jo balanskonstnären Tommy visar mästartakter genom att balansera ett sopborstskaft på hakan, detta under folkets jubel!

Julmiddag med skinka, Jansson, köttbullar, korv, vörtbröd, sill - det mesta har vi lyckats få till. Vi dukar fram plock sedan njuter vi av den goda maten och en och annan julsnaps, så gott och så trevligt. God Jul ännu en gång!

Julaftonsfirande på Bergabo

Gruppfoto, vi älskar det! Här har hela familjen Holmgren, där alla finns på plats på Leopards Link, och delar av familjen Hansson och familjen Lindholm samlats för att dricka Miriams brors hemmagjorda glögg, äta pepparkakor och ta emot tomten på Bergabo. Det är varmt, 29 grader minst och solen gassar på våra hjässor och helt klart kommer detta att bli jobbigt för våra tomtar, vänta och se!

Välkomna Miriam och Peter till Julfirande i Sydafrika!

Peter,vår käre son har nu kommit tillsammans med flickvän Miriam för att fira jul med oss, semestra, surfa, ha det bra och helt säkert njuta varje minut. Bleka men sköna har dom nu återkommit från utflykt i surfvågorna denna dag 2 efter ankomsten till Sydafrika. Miriam avvaktar surfdebuten en dag eller två, hajvarning i False Bay gjorde att det blev surf för Peter på Atlantsidan, söder om Kapstaden men där är det rätt så kallt, strömmar från Arktis är inte att leka med!

God Jul önskas alla!

En riktigt GOD JUL önskar vi till alla nära och kära! Tänk att vi hittade en riktig julgran! Det var minsann inte självklart, vi trodde nog att den enda möjligheten var att inhandla plastgran. Men nej, denna gran inköptes vid vägkanten av en granförsäljare från Stellenbosch, en äkta Monterey pine. Stora barr och ser ut som en riktigt tät talltopp. Förutom denna fina gran har vi en ring med röda kulor och lite plastgranris i fönstret, 2 tomteluvor och så mycket ljus så klart. Riktigt fint! Efter moget övervägande så blir det skinka (i ugnen just nu), köttbullar (redan gjorda), sill (inköpt på SWEAs julmiddag), Jansson (skall göras när skinkan är klar med svensk ansjovis), revbensspjäll och så lite korv. Till efterrätt blir det sydafrikanska jordgubbar och glass. Rätt så klassisk julmeny, vilket vi känner oss mycket nöjda med. Till allt detta har vi just i dag, dan före dan, sol,26 grader varmt och det är en härlig dag. Men i går var det regn, så så kan det vara. I morgon, julafton väntas sol och fint och vi gläder oss åt detta. Vi hoppas ni alla får en underbar jul, vi tänker på er där hemma, en stor och varm julekram till er alla!

Mats och Janne på rundtur i Södra Afrika!

Mats, min kompis från Kungälvs sjukhus kommer på besök med sin Janne, så väldigt trevligt med en fläkt från ett tidigare kärt arbetsliv. Mats har fyllt 50 den 13 december och detta kan väl inte firas bättre än med en rundtripp i Sydafrika, Namibia, Botswana och Viktoria Falls. Vi hämtar Mats och Janne inne i Kapstaden och kör sen de 4 milen hem till Somerset West, där vi direkt landar på fina vingården Lourensford, som precis som Vergelegen ligger ett stenkast från där vi bor. Här står vi framför ingången till själva huset och njuter av livet och konstaterar att det är varmt, gott och härligt. En liten provning av husets viner gör vi därefter och det är minsann julrea på alldeles underbart goda viner, tex en fin chardonnay reas ut för 25 rand (ungefär samma i sv kr) och detta kan vi förstås inte motstå, utan vi handlar lite. Sedan blir det biff och jordgubbsmiddag uppe på Bergabo, i vårt hus, mycket trevligt.

Carols by Candlelight på Vergelegen

Här sitter vi och picknickar nära dom enorma kampferträdens grönska i Vergelegen vackra vingård och väntar på att föreställningen "Carols by Candlelight" ska ta sin början. Det är alldeles fullt med människor, som alla har med sig en picknick, mat och i 9 fall av 10 säkert lite vin. Varmt och skönt innan solen går ner, sen kanske lite kallare, bra med tjock tröja. Halv åtta börjar föreställningen och då kommer många välkända sånger med Silent Night i spetsen. På en given signal tänds alla ljus, som vi fick vid ingången och stämningen är andlöst vacker. Jesu födelse berättelse läses upp, bön likaså får vi oss till livs. Mycket små barn, mycket tonåringar, familjer, äldre, alla kommer hit. Så också många av de svenskar som bor i Sommerset West, vi tycker mycket om detta. Under stjärnorna letar vi oss sedan fram till våra bilar och åker de 5-10 minuterna hemåt i natten.

Marina och Caspar har kommit!

Den 14 december kom Caspar, Tommys 11-årige son och hans mamma Marina för att fira jul med oss här nere i varma Sydafrika. Caspar har fått lite ledigt från skolan så det blir nästan en månads vistelse. En tripp som kommer att avslutas med safari i Krugerparken. Nu får Tommy en lekkompis och bollkastarpartner i poolen. Det har också visat sig att Caspar är en hejare på golf. Han har inte tränat på ett halvår eller så men det bara finns där, en naturbegåvning, man blir lite avundsjuk, kanske skulle börjat lite tidigare?!

Thomas firas, födelsedag 15 december

Vår vän Thomas, den glade mannen i mitten, fyller år den 15dec men då var han minsann fullbokad. Istället överraskar vi honom 3 dagar tidigare med en liten galant oxfilémiddag, sallad utan salladsblad (ty det är ett otyg)och gott vin. Thomas får dessutom skönsång i form av Ja, må han leva och en fin röd ros. Nu hoppas vi att han klarar sig till själva "dagen". Grattis på dig, käre Thomas, pussar och kramar från the Lindholms och från Tommy!

Nya bekantskaper på julfesten, Malte och Svante

Vad är ett kalas utan nya bekantskaper? Till SWEAS julfest kom också besök från den nya föreningen Swedish Society in South Africa(finns på Facebook). Flera barnfamiljer, just nu boende i Kapstaden kom och njöt av allt det goda. Här visar Malte med sin pappa Svante stolt upp sin guldstjärna, som han skulle ha i Luciatåget. Hela familjen är nere i Kapstaden ett halvår Och pappa Svante är hemma och är föräldraledig här nere istället för hemma i Göteborg, så kan man göra, inte så dumt! Allt som allt var vi ungefär 60-65 personer som samlats och fick en fin försmak på julen. Tack alla engagerade och matglada SWEAmedlemmar, som gjort ett jättejobb med att arrangera detta. Som grädde på moset, förutom ett trevligt kalas, så går man hem med ett nytt brödrecept (som man iallafall tror att man ska baka) och adressen till ett yogacenter, som heter Health Matters, som jag skall testa framöver, jättebra.

Den goda skinkan, lite Jansson, köttbullar, kan det bli bättre?

Gette tar för sig av julbordets fröjder, köttbullar, skinka, prinskorv och Jamsson. Sedan blir det dags för dragning på alla lotterier och Stefan vinner precis som han önskade sig, en löpare med fint julmönster, den blir fin på julbordet, darling! Dags därefter för kvällens höjdpunkt, Luciatåget. Vi fick till vår stora glädje alla hjälpa till att sjunga Sankta Lucia, riktigt fint!

Sen är det sillens tur!

Så många goda sillar, goda ågghalvor och potatis och så en liten snaps till! Det gick förstås åt många snapsvisor, vill ni kanske lära er en ny? Här kommer en, på melodin: Så länge skutan kan gå. Den heter "Hälla på visan" och går så här: Så länge kvällen är mild, så länge ingen blir vild, så länge spegeln på väggen ger halvskaplig bild, så länge alla kan stå, så länge alla kan gå, så länge alla kan tralla, så häller vi på .... Denna lilla käcka sång kommer direkt från det fina sångbladet på kalaset och det riktigt fina med den är att den är lite trallvänlig och lite lätt att komma i håg.

Snapsarnas glada tid!

Så här går det till i baren, ordförandens make har förberett snapsen på vodka, kummin och fänkål och kanske litet annat smått och gott. Sedan får man stå i kö för att handla och det gör herrarna så gärna som ni ser, Stefan, Acke, Tor och även Gette radar upp sig så fint. 20 rand för en rejäl snaps, det är inte dyrt! Och så en öl till snapsen eller kanske två.

Glad glöggserverande Karin

Här möts vi av Karin, som har knutit på sig rejält med glitter och serverar mycket god och lagom stark glögg. Karin är en färgstark profil, som bott i Kapstaden sedan 1974. Hon kommer ihåg när spårvagnarna gick och apartheids dagar. Stefan åtnjöt dock en viss respekt när han berättade att han minsann kommit seglande till Kapstaden som sjöman redan 1963.

Julfest 11 december i SWEAs regi!

SWEAs julfest den 11 december går av stapeln på Bontevlei farm alldeles mellan Stellenbosch Bosch och Somerset West. Marie och Inger tillhör välkomstkommitten och tar emot när vi kommer. Vad är då SWEA? Jo, SWEA är ett globalt nätverk för kvinnor (kraven är att man skall vara 18 år, tala svenska, bor eller ha bott utomlands och vara villig att verka för SWEAS mål) med ca 7500 medlemmar i 33 länder.Det är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och syftet är att sprida och bevara svensk kultur och tradition. SWEA är en icke vinstdrivande ideell organisation, ger stöd och hjälp åt svenskar utomlands, erbjuder ett personligt nätverk och kontaktnät och ger ett stöd till svensk industri utomlands. SWEA delar ut stipendier för 2 milj årligen och då SWEA finns på många platser i världen spelar organisationen en viktig roll i svenska Utrikesdepartementets krisberedskapsplan. Men nu åter till SWEAs julfest, vi befinner oss på Bontevlei fram, som ligger mycket vackert vid en liten sjö med bergen i bakgrunden. Här har ett antal medlemmar i SWEA organiserat, fixat och lagat mat, förberett lotterier och Luciatåg, så att vi alla kan få en fläkt av jul och Lucia, härligt!

Livet på "jobbet"

Kan ni tro detta, här på golfträningsrangen tillbringar vi så mycket tid, så Stefan började kalla det "jobbet" och det har spritt sig. Vi är många som säger nu, ska du gå till jobbet i dag? Men kul har vi här, det går väl åt lite svära också förstås. Här visar Sven-Åke, som har handikapp 9, avundsvärda varelse, hur det ska se ut när man slår en sving. Stefan och Babs beundrar och vackra berget Helderberg ser vi i bakgrunden. Jag gjorde min debut i den sk Fredagsgolfen i fredags, en tävling där så där 40-50 svenskar och några norrmän spelar och mäter sig mot varandra. Det är faktiskt fantastiskt för det innebär ju att en gång varje vecka så spelar man mot andra människor, hur lärorikt som helst. Hur gick det för mig då när jag debuterade i detta fredagsnöje? Jo, det kan bara bli bättre men det är fantastiskt skönt att ha gjort första gången, nu vet man vad det är och kan slappna av lite. Det är bara att fortsätta träna och kul är det!

Välj ett kort, Annika!

Trollkarlar och magiker lockade med korttricks och Annika blev vederbörligen imponerad, när rätt kort kom som hon hade valt kom upp! Trolleri sa jag, så kul! Äsch, sa dom andra, såg du inte .... Ja, ja, livet blir helt klart roligare med lite magi! Massor av barn och ungdomar var det på karnevalen och en fantastiskt bra stämning, alla hade trevligt tillsammans. Hoppas att det blir en bra inkomst för Imibala, helt klart var det en fantastisk succé att så många kommer att vara med och ha kul och för att bidra. Sen var det dags att köra Tina och Annika till flygplatsen i Kapstaden, hej då och kramar och välkomna åter, säger Inger, Stefan och Tommy.

Karneval på Bright Street!

Inte nog med detta, nästa dag är det "the Bright Street Charity Carnival" till förmån för just Imibala. Imibala ligger på just Bright Street och hela denna ca 200 meter långa gatsnutten stängs av för kvällens karneval. Det är också Tinas och Annikas sista kväll hos oss så istället för att sitta hemma och fälla en tår över detta sorgliga faktum så går vi på denna glada fest till Imibalas ära. När vi kommer dit möts vi av denna kvartett av välsjungande unga män, som höjde sina röster i ljuva O sole mio, fantastiskt! En härlig fest var det med karnevalståg, tjejer som slog på jättebongotrummor, dansande små tjejer, sång och musik överallt, en massa stånd med allt möjligt att köpa, massor av mat förstås. Imibalas restaurang var så fulltecknad så där gjorde man strålande affärer, så bra!

Sonja på Imibala, så engagerad!

Efter lunchen på Imibalas restaurang gick vi in i huset bredvid, till Imibalas kontor. Där hade vi bestämt träff med Sonja, som leder Imibalas verksamhet. Sonja visade en liten videofilm från en av skolorna, där bl.a. en flicka i 12-årsåldern så fint berättade om hur glad hon var över att ha blivit utvald och få möjlighet att få bra skolkläder, skor, kalkylator (får man när man fyllt 11 år), skolväska mm. Hon var också så glad över att det fanns människor i andra länder som tänkte på just henne och hennes kamrater. Sen visade Sonja räkenskaperna, som man för över varje barn där det står exakt vad varje barn får. För 700 rand (ungefär samma i svenska kronor) så får barnen det dom behöver för att gå i skolan. Sonja berättar att man sponsrar barn i 10 skolor och att man precis tagit sig an en ny skola, där barnen har det mycket fattigt. Det är dom mest behövande barnen som blir utvalda och får Imibalastöd. Hon är otroligt engagerad och berättar så medryckande om barnen, hur viktigt det är att alla får utbildning och hon är så tacksam för alla sponsorers insatser och i synnerhet för Rotarys insatser, som inbegriper många barn. Vi blir alla mycket gripna av hennes berättelse och det blir mycket tydligt för oss alla hur viktigt stödet till Imibala är.

Gästande vänner från Rotary, Göteborg

Gisela, Anders, Gun-Britt och Bosse har varit på semester i Sydafrika några veckor och avslutar med ett besök hos oss i Somerset West. Både Anders och Gun-Britt är medlemmar i Rotary, Långedrag och deras internationella välgörenhetsprojekt är (på Stefans initiativ) Imibala, sponsor à child. Vad kan passa bättre än att vi inleder vår lilla träff med att äta en god lunch på Imibalas fina restaurang. Restaurangen har det goda med sig att den betalar all administration för verksamheten Imibala, vilket innebär att alla pengar som betalas in till barnen i Imbala verkligen oavkortat går till barnverksamheten. Alltså går vi hit rätt så ofta och sitter under den fina grönskan och bara njuter av bra service, god mat och jättetrevlig personal.